I tisdags fick vi samtalet från AC som bekräftade det vi redan anat. Vi är framme i kön för att starta "papperssamlandet" inför att skicka vår ansökan om adoption till Colombia.

Jag, som ska bli Mamma (M) till "kakan" tog emot samtalet och pratade med vår representant om landet, barnhemmen, hur vi går vidare nu, hur det går till i landet, hur barnen mår, vilka deras föräldrar är osv...

Det känns pirrigt och nervöst eftersom det har gått lite fortare än vi räknat med. Fortare är ett ord som nog inte används i positiv bemärkelse inom adoptionsvärlden... Ofta handlar det nog om att det är en fråga; varför går det inte fortare...

För säkerhets skull hade jag (M) köpt några småflaskor med bubbel så när blivande Pappan (P) kom hem så skålade vi för att vi får komma igång nu och då myntade (P) ordet "kakan" som blir vårt 'väntenamn' på lill*n - hädanefter alltid kalad "kakan"!

Ni som inbjuds att läsa här är vänner till släktingar till oss, vänner sen gammalt eller nya. Vissa av er har vi aldrig träffat - för ni finns på andra sidan en datorskärm nånstans i världen...

Här tänker vi hur som helst dokumentera de steg som ska ske i själva adoptionen, från de här förberedelserna till själva resan och hemkomsten...

Välkomna att följa med (M) och (P) på vår resa till "kakan"!