Varje sommar brukar vi försöka få till en grillkväll hos min mamma - som väldigt gärna vill bli mormor snart - och så även i år!

"morbror" och "mormor" i färd med att ta mat!

Här är alla samlade och käkar för fullt...

Mamma hade såklart överträffat sig själv i år igen med massa god mat och framförallt var hon mäkta stolt över sin dessertbuffé...

Det var en hel massa goda efterrätter och man orkade faktiskt fler än en!  

Eftersom vi inte hade några direkta nyheter att förtälja om dig så pratade vi mest om allt möjligt annat - och bestämde lite nya möten. Främst med systern som bor i stan :-D

Jag och din kusin Alva lekte med mina systrars 'My little pony' slott som mamma och Kjell tagit ner från vinden...
Vi nattade alla femtielva ponnysarna i husets alla möbler och stoppade om dem så gott...

Sov gott nu lilla vän!

Det var en mysig kväll och jag längtar ännu mer efter dig nu Kakan, jag vill så gärna veta vem du är och hur du är som person.
Här är släktingar till dig som också längtar efter dig!
Nästa sommar är du kalasets charmiga stjärna och Alvas självklara lekkompis - jag tror hon längtar efter dig också!

Vi lligger lite lågt nu med inköpen. Vi kan inte skaffa mer saker i förväg utan väntar tills vi vet mer om dig Kakan...

(M) köper iofs pussel, magnetiska boskstäver och en och annan liten grej sådär men inget annat.
Fast jag måste ju visa din första (och kanske enda?) docka...

 
Den är kanske 20 cm hög och har en stoppad kropp av tyg och är inte blond och blåögd som dockor brukar vara. Näe, den här har liksom lite rödbrunt hår och bruna ögon och ett spjuveraktigt utseende och "slickar" sig om munnen eller något liknande...

Eller kanske räcker den ut tungan. Well, hur som helst så tyckte jag att du skulle ha EN docka iaf...

Nu har 6 månaders väntetid passerat och (P) börjar jobba igen efter sin korta men obligatoriska semester på två veckor.
Vi har ledsnat rejält på att vänta nu men inser att det kan ta säkert lika lång tid till innan något händer...

Samtidigt är varje dag som går en dag närmare dig!

Igår kom ett brev om att vi blivit godkända som adoptivföräldrar. Beslutet från barnhemmet var daterat den 18 mars.

Frågan är varför det ska behöva ta nästan 4 månader innan vi nås av beslutet? 

Vissa verkar få ett beslut om godkännande och andra inte. Vet inte varför det är så.

Ett beslut känns alltid bra men nu längtar vi efter ett annat besked. Varje dag känns det som "Varför skulle de ringa just idag?" och när dagen har passerat så tänker man "Det var väl det jag visste"

Snälla, ni kan väl ringa nu. Vi har väntat tillräckligt länge