Varje sommar brukar vi försöka få till en grillkväll hos min mamma - som väldigt gärna vill bli mormor snart - och så även i år!

"morbror" och "mormor" i färd med att ta mat!

Här är alla samlade och käkar för fullt...

Mamma hade såklart överträffat sig själv i år igen med massa god mat och framförallt var hon mäkta stolt över sin dessertbuffé...

Det var en hel massa goda efterrätter och man orkade faktiskt fler än en!  

Eftersom vi inte hade några direkta nyheter att förtälja om dig så pratade vi mest om allt möjligt annat - och bestämde lite nya möten. Främst med systern som bor i stan :-D

Jag och din kusin Alva lekte med mina systrars 'My little pony' slott som mamma och Kjell tagit ner från vinden...
Vi nattade alla femtielva ponnysarna i husets alla möbler och stoppade om dem så gott...

Sov gott nu lilla vän!

Det var en mysig kväll och jag längtar ännu mer efter dig nu Kakan, jag vill så gärna veta vem du är och hur du är som person.
Här är släktingar till dig som också längtar efter dig!
Nästa sommar är du kalasets charmiga stjärna och Alvas självklara lekkompis - jag tror hon längtar efter dig också!

Vi lligger lite lågt nu med inköpen. Vi kan inte skaffa mer saker i förväg utan väntar tills vi vet mer om dig Kakan...

(M) köper iofs pussel, magnetiska boskstäver och en och annan liten grej sådär men inget annat.
Fast jag måste ju visa din första (och kanske enda?) docka...

 
Den är kanske 20 cm hög och har en stoppad kropp av tyg och är inte blond och blåögd som dockor brukar vara. Näe, den här har liksom lite rödbrunt hår och bruna ögon och ett spjuveraktigt utseende och "slickar" sig om munnen eller något liknande...

Eller kanske räcker den ut tungan. Well, hur som helst så tyckte jag att du skulle ha EN docka iaf...

Nu har 6 månaders väntetid passerat och (P) börjar jobba igen efter sin korta men obligatoriska semester på två veckor.
Vi har ledsnat rejält på att vänta nu men inser att det kan ta säkert lika lång tid till innan något händer...

Samtidigt är varje dag som går en dag närmare dig!

Igår kom ett brev om att vi blivit godkända som adoptivföräldrar. Beslutet från barnhemmet var daterat den 18 mars.

Frågan är varför det ska behöva ta nästan 4 månader innan vi nås av beslutet? 

Vissa verkar få ett beslut om godkännande och andra inte. Vet inte varför det är så.

Ett beslut känns alltid bra men nu längtar vi efter ett annat besked. Varje dag känns det som "Varför skulle de ringa just idag?" och när dagen har passerat så tänker man "Det var väl det jag visste"

Snälla, ni kan väl ringa nu. Vi har väntat tillräckligt länge

Midsommarhelgen har precis passerat och vi har nu väntat i 5 månader. Sen sist har det kommit ett antal nya Barnbesked och våra vänner i Kungälv har precis blivit matchade med en liten kille! Så roligt att det händer något så nära oss! Vi får hoppas att det kommer fortsätta komma fler barnbesked i sommar - jag börjar verkligen längta efter lite ledighet. (P) kommer ha några veckor ledigt eftersom hans jobb i princip stänger...

I helgen som gått har vi både umgåtts med vänner och deras barn, dina blivande kompisar, träffat större delen av (M)'s släkt och slappat rätt mycket. Vi har också vart och köpt en madrass till din säng och skaffat hink och spade så det går att bygga sandslott och baka sandkakor...

Vi har också beställt en kamera så vi ska kunna ta mycket bilder och filma när vi nu kommer få ett självskrivet fotomotiv. Du är med andra ord väldigt efterlängtad och mer än välkommen - nästan allt vi kan förbereda är klart nu och det enda vi saknar är faktiskt dig!

 

Nästa gång kanske det är du. Vi längtar och ser fram mot din ankomst.

Hoppas det inte är långt kvar nu.

Välkommen

På plats med en liten uppdatering kanske... I måndags träffades vi några som väntar på att få bli föräldrar på ett café i stan. Några var välbekanta ansikten - Sus och Staffan och Sara och Robert. Nya för kvällen var ett par som redan varit i Colombia trots att de väntar på att få skicka sina handlingar. De semestrade i 5 veckor och har rest runt ganska mycket i landet. De berättade om människorna och klimatet och vilka vackra platser som kan vara värda ett besök. Bland annat så pratade de varmt om San Andrés och Providencia som är öar som tillhör Colimbia som ligger i Karibien - dit rekomenderas man åka när man väntar på själva domstolsbeslutet. Vi åker ju gärna dit om vi kan för 6-8 veckor i en megastor huvudstad med tusentals bilar lockar inte för så lång tid...

En tjej var med och fikade som precis fått BB från Cali. Hon visade en bild på sin son var 8 månader och naturligtvis söt som socker! Hon kände sig aningens strassad över allt som ska fixas och grejas innan avresan så klart!

Vidare har Sus fått reda på att vårt barnhem har sina matchningsmöten på fredagar så det mest troliga är ju kanske då att vi får det efterlängtade samtalet i början på veckan efter... Men man vet ju inte riktigt hur det funkar.

Det är fortfarande lite oklart om hur många familjer som väntar just nu och vilka familjer som fått barn - i fredags hade jag fått ett mail som sa att två nya familjer fått BB från vårt barnhem och idag fick jag reda på att paret med de tilltänkta syskonen från "hämta barnkursen" blivit matchade med ett annat syskonpar i veckan...

Vi har återigen fått en "ny" handläggare på AC och han svara just nu inte på mina mailade frågor - jag börjar känna lite förtvivlan... 
Allt är luddigt och oklart om vilka som väntar och vilka som fått och inte fått...

Hoppas kunna få njuta av lite sol och värme imorgon på min lediga dag - då åker vi ut i skärgården...

Nu har ca 4 månader gått sen våra handlingar åkte ner till Colombia - det börjar bli rätt outhärligt att vänta - det känns inte ens lite spännande - bara frustrerande och tråkigt... Förmodligen spelar det in att jag har det väldigt tråkigt på jobbet och att jag inte kommer ha någon semester förrän vi kommer iväg.

Vi har inte fått klartecken att vår ansökan blivit godkänd än heller. Å andra sidan så har vad jag vet inte Sus eller Ann fått det heller och de ligger ju 14 dagar "före" oss.
Men det är ändå märkligt att det ska ta sån tid.

För att fördriva tiden har jag ätit sushilunch med blivande mormor idag...

 

På måndag är det dags för "storfika" med andra blivande och varande Colombiaföräldrar och det ska bli spännande!
Då hoppas jag få träffa många nya ansikten...

helgen ska fördrivas ensam hemma då din blivande pappa är och springer Stockholm Martahon i helgen - hoppas han kommer hem i ett stycke och med en tid han är nöjd med!

Just nu längtar jag jättemycket efter både dig och din pappa ska du veta... det är jättetråkigt att vara ensam hemma...

Idag har jag (M) haft förmånen att träffa en landskompis till dig Kakan. Det var lilla Olivia med mamma som var på besök på mitt jobb...
Och när jag fick se henne så kände jag i hjärtat att jag längtar ännu mer efter dig nu!

Jag hoppas hooppas att vi får nån form av besked snart! Att nån av de andra familjerna får BB så vi vet att det börjar rulla igen... Det har vart oroväckande tyst nu för länge...