Nu har ca 4 månader gått sen våra handlingar åkte ner till Colombia - det börjar bli rätt outhärligt att vänta - det känns inte ens lite spännande - bara frustrerande och tråkigt... Förmodligen spelar det in att jag har det väldigt tråkigt på jobbet och att jag inte kommer ha någon semester förrän vi kommer iväg.

Vi har inte fått klartecken att vår ansökan blivit godkänd än heller. Å andra sidan så har vad jag vet inte Sus eller Ann fått det heller och de ligger ju 14 dagar "före" oss.
Men det är ändå märkligt att det ska ta sån tid.

För att fördriva tiden har jag ätit sushilunch med blivande mormor idag...

 

På måndag är det dags för "storfika" med andra blivande och varande Colombiaföräldrar och det ska bli spännande!
Då hoppas jag få träffa många nya ansikten...

helgen ska fördrivas ensam hemma då din blivande pappa är och springer Stockholm Martahon i helgen - hoppas han kommer hem i ett stycke och med en tid han är nöjd med!

Just nu längtar jag jättemycket efter både dig och din pappa ska du veta... det är jättetråkigt att vara ensam hemma...

Idag har jag (M) haft förmånen att träffa en landskompis till dig Kakan. Det var lilla Olivia med mamma som var på besök på mitt jobb...
Och när jag fick se henne så kände jag i hjärtat att jag längtar ännu mer efter dig nu!

Jag hoppas hooppas att vi får nån form av besked snart! Att nån av de andra familjerna får BB så vi vet att det börjar rulla igen... Det har vart oroväckande tyst nu för länge...

Idag fyller kakans blivande pappa år - det började vi fira redan igår med besök av lite olika kompisar. Först ut var Fam A/H med lilla Isolde. Hon roade sig med klädnypor och bocciabollar på grusgången medans vi vuxna drack kaffe och mumsade kakor och bullar. Jag plockade fram vår vagn och Isolde fick provsitta - sen ville hon inte stiga ur...

Hon verkade trivas i vagnen och det är ju bra betyg!

Efter dem kom (P)s barndomsvän med kille och av dem fick vi ett kul spel som vi spelade på uteplatsen en stund innan de sista gästerna kom. Det var Nanna och Maria som tittade förbi en stund på väg till nästa kalas...

Kvällen avslutades med grill och häng på uteplatsen och sen slockande vi nästan framför TVn - vi var rätt trötta efter den här veckan, det har vart grejer varje kväll nästan.

Idag fick vi sovmorgon och sen gjorde jag i ordning lite presenter och sjöng lite som sig bör medans (P) fortfarande låg i sängen.

(P) vill inte vara med på kort!

Presenterna innehöll bland annat en bok om Colombia; Lonely Planets reseguide. Fatta hur svårt det är att hitta en vettig bok om ett land som ingen knappt turistar i. Mycket beror säkert på att det hör till ett av jordens farligaste länder. Men som maken berättade igår - han har en löparvän som är från Brasilien - han sa:

-Så länge det är ljust ute så går vi ute men när det blir mörkt så åker vi alltid taxi.

Det verkar liksom vara vardagsmat i de sydamerikanska länderna. Sen blåser media upp allt men det skadar inte att vara försiktig. Boken kan säkerligen ge fingervisningar om en hel del matnyttigt. Om inte annat så inför kust-/karibien-resandet om det blir så...
På engelska givetvis, det var svårt att hitta en vettig bok om landet överhuvudtaget och jag vet inte om det finns så mycket på svenska alls...

Well, dax att ta itu med dagen, snart är det dags att göra kaffe och ställa fram kakfaten, idag kommer min familj hit och fikar...

Tja, här händer inte så mycket som ni märker! Men när man väntar så måste man ju roa sig med något... Idag skulle jag picnicat med Annika som väntar sitt andra barn - men det första, Saga, har blivit sjuk... Så jag fick ju roa mig på egen hand - med Second hand!

Några böcker...

 
En snygg skjorta om Kakan bli en kille...
 
En solhatt som passar vilket som...

   
och en rosa tisha med räda äpplen och en jeanskjol om Kakan blir en tjej...

Sen hittade jag en barnbok på spanska också som vi eventuellt ska skicka till vårt fadderbarn i Ecuador... Hon är 6 år gammal och håller väl som bäst på att lära sig att läsa och skriva!

 

Man förstår att postgången är något långsam - vi skickade ett paket till Meyerlin i oktober förra året - som skulle komma fram lagom till hon fyllde år i november. Sen dess har vi inte hört något alls. Tills för ca 4 veckor sen. Då koom ett brev som var daterat i december förra året - och nu har det kommit 3 brev till den här veckan, det första daterat i januari, de övriga två från fadderorganisationen, daterade i början på mars...

I veckan skicka vi ner ett paket med lite småsaker - nästa paket ska innehålla barnböcker tänker jag och kanske någon leksak eller så...
Har köpt på mig ett litet laget med "platta" saker på Ullared som fungerar att skicka i vadderade kuvert...

men åh vad jag längtar efter Kakan... det börjar liksom kännas som att det aldrig blir vår tur... Vi är fortfarande 5 familjer som väntar - så vad är det som tar så tid???

En liten behöver bada och bli ren - och vår lilla Kakan är ju inget undantag. Och eftersom vi saknar badkar så är det ju duschen som står till buds. Fast vi vill ju kunna erbjuda Kakan ett bad även vintertid - så vi kikar efter alternativ till en gigantisk plastbalja - eftersom vi lever trångt som det är. Var ska vi få plats att rymma en badbalja i vårt lilla badrum...

Hmmm....

Finns det uppblåsbara badbaljor?

 

och

 

Båda de här två badbaljorna går att platta till och förvara på smidigare sätt än en stor helgjuten balja. Det kommer vi helt klart leta efter i Sverige också - och de som får åka till Colombia före oss får spana efter det där för jag kan tänka mig att det kan finnas där...

Igår gjorde vi en mycket viktig och smart förberedelse... Vi tog tag i oss själva och gick för att ta de första vaccinationssprutorna...
Jag har två omgångar Hepatit A så jag behövde bara ta Hepatit B första dosen. (P) däremot fick Twinrix dos 1... Sen fyllde vi på med Polio, Stelkramp, Difteri och Påssjuka... Samt inhandlade Dukoral mot magen som ska intas innan resan sen...
Om en månad ska vi ta nästa spruta... :-D

   

Idag ska vi faktiskt fira att vi för ett år sen var på första mötet med vår kommuns adoptionsutredare...
Vi går på Bio och ser det läskiga dramat 'Black swan'... 
    

Äntligen helg... Snickaren har vart här i veckan och tja, det uppstod lite problem...

Vi pratade igentligen inte alls om utseendet när han kom och jag stack iväg till jobbet... Då såg trapphålet ut såhär...

När vi kom hem på kvällen såg räcket ut såhär:

 
Det gillade vi inte... Räcket var för högt och vi var inte alls förtjusta i det mellanrum som var längst ner...
Paniken växte och vi ringde snickaren och han trodde sig kunna sänka räcket genom att antingen skruva loss det och såga av stolparna nertill eller ta loss överliggaren och såga av det i överkant.

Dagen efter ringde han och sa att han inte kunde ta loss det igen utan var tvungen att ta i överkant... Vi pratade lite fram och tillbaka och tillslut kom vi fram till en lösning...

Nu ser räcket ut så här:

Det är dryga metern högt och sitter stabilt och bra, dels med stolparna och dels genom att nedre regeln är skruva direkt i golvet. Nu återstår att spackla en hel del och sen ska räcket målas vitt. Det är påbörjat i detta nu så jag hoppas kunna leverera ett par bilder på räcket slutmålat och klart under nästa vecka då jag jobbar tidigt...

Vi har också gjort ett par tråkiga förbättringar i badrummet idag, lite nytt silikon och nya lister längst ner på duschdörrarna. Våren är på G och vi behöver verkligen storstäda i köket och putsa fönster och få fint och i orndning...

På väg hem från jobbet igår kunde jag inte motstå dessa fantastiskt söta mokasiner till Kakan - det fanns en hel del fina marina kläder på Lindex men jag valde att bara köpa dessa... :-D

 
Visst var de bedårande?!

Nu har vår ansökan lämnar Sverige med DHL och väntas väl landa i Colombia och Cran nån gång nästa vecka...
Så... nu kan vi inte göra mer än vänta - och vaccinera oss och plugga spanska och spara spara spara... :-D

Idag ringde jag till AC för att höra mig för lite... Tydligen har de mailat oss en fröfrågan kring Cran som barnhem redan i fredags men (P) har missat detta i sin mail.

Så ikväll ska vi fylla i ansökningshandlingar för Crans barnhem och sända in den till AC.

Ikväll ska jag träffa en tjej som också har sina handlingar i Cran och väntat några veckor längre än oss. Enligt henne finns det 6 stycken svenska familjer som har handlingar där nu, varav deras är en...

14 barn hade kommit förra året till Sverige därifrån förra året och det verkar vara ett jättebra barnhem. De yngsta barnen bor i fosterhem vilket känns tryggare för anknytningen och barnens fortsatta förtroende för vuxna.
Från AC's hemsida:

CRAN är ett barnhem med plats för ca 80 barn. Det har funnits sedan 1978 och är beläget i en gård på en stor tomt i Suba, i nordvästra utkanten av stan (liksom FANA). De har en utvecklad förskoleverksamhet där även barn boende i området går. Alla barn som är aktuella för adoption och är under 2 år bor i fosterfamilj under väntetiden. Barnen får god vård och undersöks regelbundet av läkare. Både grundaren Ximena Lleras och hennes son Gonzalo Gutierrez, som är föreståndare, talar engelska. För mer information besök barnhemmets egen hemsida www.cran.org.co